Felicias första jul

Här kommer en liten jul och nyårshälsning från mig och familjen. Vårt 2010 har varit annorlunda och alldeles underbart. Att Felicia kom är det bästa som hänt oss och att många av våra kompisar också fått barn i år är extra kul. Om jag räknar dem alla tror jag att det blir åtta stycken (och då har jag inte räknat in våra vänner från föräldragruppen). Först kom vår lilla tjej och sist kom Oscar, Jakob och Bec´s lille kille. Självklart har man kanonår utan barn men mycket större omställning i livet kan man nog inte få (eller vad säger nu?!). Hoppas nu även att 2011 kan bli ett riktigt bra år också!

Vi vill önska er alla,

GOTT NYTT ÅR!

God Jul!

Jag vill önska alla mina vänner en riktigt God Jul!
Störst hälsning och bamsekramar vill jag skicka till Jakob, Bec och deras lille kille som föddes idag!!

Julen känns som en högtid som blir ännu bättre med barn. Det kanske är därför som jag ser fram emot jul så väldigt mycket i år. Hela december har varit jättemysig. Jag har njutit att få pynta med adventsljusstakar, att sätta in och klä vår första gran (kanske hade den lite få grenar men men…) och att köpa julklappar. Nu är det dan före dan före dopparedan. Julen kommer vi att fira tillsammans med både min familj och Christofers familj, skönt att inte behöva välja. Är vi riktigt snälla kanske till och med tomten kommer .

God Jul alla!

Jag kan nog inte riktigt fatta det själv. För exakt ett år sedan såg jag ut så här…

Felicia i magen

Tänk så mycket som har hänt sedan dess . Vi har lärt känna vår underbara lilla Felicia i snart elva månader! I förra veckan sa jag till Christofer att nu äntligen börjar jag känna mig ”säker”. I början var allt så nytt. Nu händer det också nya saker men inte på samma sätt. Det känns mer naturligt nu.

Jag kan bara säga till alla mina vänner som har en liten som växer i magen. Vilken underbar tid ni har framför er. Både när det lilla livet växer i och sedan även utanför. Jag kände att jag var tvungen att skiva detta när jag hittade bilden på mig i datorn. Härliga minnen!

Tiden går så fort.

Så gammal jag låter nu men det är verkligen sant. Snart är det första advent och inte långt kvar till december. Det som är riktigt kul är att snart får Felicia träffa moster och morbror igen. Det var länge sedan nu, speciellt moster. Senast sågs de till dopet.

Jag kan inte riktigt förstå att Felicia har hunnit bli tio månader. Hon går med gåvagnen, har tre tänder till på väg (snart fem framme), i morse stod hon själv i fem sekunder och hon har fått en väldigt stark egen vilja… Att för vår del ha egen tid är inte riktigt lika självklart längre . Men jag ska inte klaga. I fredags hade vi avtackning av Jesper på jobbet, i lördags var det middag ute med tjejerna och i kväll har jag varit på gymmet. Så visst kan vi få egen tid men det är bara det att när hon inte riktigt vill sova på kvällarna så blir det svårare. Kvällarna blir så korta för oss. Nu det senaste har hon somnat tio-halv elva . Vi hoppas på ändring av detta. De flesta säger ju: ”Att när en rutin satt sig, ändrar den sig.” Vi hoppas att fallet även är så för lite mindre bra rutiner…

Nu är det läggdags. Sov gott!